Midnattslopp och kryddiga proteinpannkakor med smak av Chili-/Choklad

Som jag skrev i föregående inlägg planerade jag att testa göra proteinpannkakor med smak av Chili-/Choklad, vilket bjöd på en kontrast i förhållande till hur de brukar smaka. Dock blev de väldigt goda! 
Receptet finns längre ned på sidan.
 
Igår var det dags för premiär av midnattsloppet i Malmö. Det har sedan tidigare funnits i Stockholm och Göteborg men alltså inte här nere i Söder. Så igår, innan startskottet ljöd, var vi många som stod taggade för att få komma igång och börja springa. 
Jag har inte riktigt lagt fokus på milen sedan Malmömilen i juni, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag har ju sprungit en del längre sträckor samt intervaller, så jag ville ändå som sämst ligga i linje med mina 44:20 som jag fick senast. När startskottet gick så fick jag redan efter några hundra meter rygg på en som jag utsåg till att agera hare. Han höll ett bra tempo och jag kunde fokusera på att hålla hans rygg tills jag kom in i andra andningen. Vi höll en kilometer tid på ca 4:10 under de första tre kilometrarna. Jag märkte sedan att han sänkte sitt tempo och jag likaså. Vid fem kilometer så låg jag nästan i fas med den tid jag hade haft senast, men jag kände att jag hade mer kraft i benen och bestämde mig därför för att öka lite.
När jag passerade 8km-skylten stod min klocka på strax över 35 minuter och jag kände mig fortfarande ganska pigg, men vågade inte ge allt ännu och då riskera att bli helt stum.
Med en nästan 200 meter lång spurt, kom jag i mål på 43:10 (4:19 min/km) vilket kändes helt okej. Jag gjorde bättre ifrån mig än senast, men jag var fortfarande inte helt slut. Så jag antar att det tar ytterligare några tävlingar innan jag lär mig hur jag ska disponera mina lopp (detta var trots allt bara mitt tredje, det andra på denna distans). 
Summa sumarum är jag nöjd med min insats och jag kan verkligen rekommendera folk att springa ett midnattslopp. Det var superhärlig stämning längs hela banan och en hel del folk som stod vid sidan och hejade på.
 
Efter loppet bestämde jag mig (eller ja, jag var ganska bestämd redan innan jag gav mig iväg) för att ta min cykel och följa upp midnattsloppet med ett midnattsdopp. Så jag cyklade ned till Ribban och slängde mig i, det förvånansvärt, varma vattnet. Det var riktigt skönt och ett bra avslut på kvällen.
 
 
 
Efter att ha somnat på soffan igår, vaknade jag hungrig som en gnu. Jag tog därför tag i saken direkt och gjorde i ordning smeten till mina Chili-/Choklad-pannkakor.
Jag är väldigt nöjd med grundreceptet jag gjort till mina pannkakor, då de blir väldigt fluffiga och saftiga. Så jag använde mig därför av det även idag.
Jag ska inte säga annat än att jag var lite skeptisk när jag började hacka chilin, men de blev väldigt goda. Det jag uppskattade mest var att de ej blev lika söta som pannkakor ofta kan bli.
 
 
Chili-/Choklad-pannkakor (1 portion)
 
1 rågad dl (40g) Fiber havregryn 
1 msk Krossade linfrö
2/3 Skopa (20g) Proteinpulver - Naturell eller Vanilj
1 tsk Bakpulver
1 msk Stevia strö
1,5 msk Kvarg
1 msk Mandelmjöl
3 äggvitor, alt. 1 dl Flytande äggvita.
1 st Röd chili
1 ruta (10g) 86% Choklad
 
LCHF anpassat
 
Ta bort
- 1 rågad dl (40g) Fiber havregryn 
1 tsk Bakpulver
 
Lägg till
3 msk Mandelmjöl
1/2-1 tsk bikarbonat
 
 
Tillagning
Mixa först samman de torra ingredienserna, tills det är finfördelat och havregrynen fått en mjölig konsistens. Mixa sedan ned äggvitorna, kvargen och den finhackade chilin. Därefter hacka chockladen och blanda ned i smeten (det är gott om det är några större bitar). Vill man ha fluffigare pannkakor kan men gärna låta smeten stå 5-10 minuter och svälla (vilket är ett måste om man gör det LCHF-anpassat). Stek på låg värme i ca 40-45 sekunder för ena sidan och sedan 10-15 på andra.. 
 
Som tillbehör gjorde jag en topping med kvarg och vaniljpulver, samt strödde över lite hackad choklad (detta är ej inräknat i näringsvärdet nedan).
 
 
Näringsvärde för 1 sats (LCHF-anpassat)
- Kolhydraterna från stevia strö är borträknade, då de ej påverkar insulinet
 
Kcal - 449 (438)
P - 40,6 (39,7) 
K - 29,1 (6,5)
F - 16,2 (26,0)
 

Löpträning med parachuterun

Variation förnöjer! 
Igår testade jag för första gången att springa med två fallskärmar bakom ryggen, så kallad parachuterun. En annorlunda träningstyp som än så länge är ganska ny här i Sverige, men oj så kul det var! 
Jag och Oskar gav oss ut för att köra intervallträning, vilket fick en helt ny innebörd och det krävdes inte många intervaller innan benen kändes som kokt spagetti. 
Vi började träningen med lugn jogging i ca 1km, för att sedan ge oss på intervallerna. Intervallerna var 100m (+100meter lugn joggning när den andra sprang med fallskärmarna), vilket var mer än tillräckligt i början. Vi körde fem intervaller för sedan återgå till distanslöpning. 
Jag kan verkligen rekommendera att man köra dessa intervallerna med någon, då det underlättar att ha någon som skriker på en och hela tiden kan pusha en till att öka hastigheten. 
 
Men gjorde den någon nytta då?
Det hör ju till att ha hög puls vid intervallträning, men igår for pulsen upp i strax under 200 (196) redan under andra intervallen och samma under intervall 3 och 4. Det var inte riktigt maxpuls (som för mig var 208, när jag kollade det i våras), men jag brukar heller inte komma över 190 så snabbt.
 
Så enligt mig är svaret absolut JA!, det gör nytta. Dels för att det är bra med variation i träningen, men även för att benen idag känns mer än efter ett vanligt löppass (det blir ju en kombination av både styrka och kondition).
I början orkar man dock inte hålla träningen så effektiv några längre sträckor, så enligt mig bör man ju inte byta ut varje intervallpass. Jag tror dock att en gång varannan vecka kan vara till att rekommendera i början, innan man orkar springa längre sträckor.
 
 
 
I söndags blev det inga pannkakor, då vi fick för oss att cykla ut till IKEA och käka köttbullar istället. Dock vet jag vilken nästa smak blir, Chili/Choklad. Numera finns det ju massor av produkter med den smaken, så varför skulle det inte funka på pannkakor?
Antingen kommer receptet i veckan eller så spar jag dem till söndag, men åtminstone denna vecka!

Malmö halvmaraton

Igår var det dags för det jag haft som mål sedan årsskiftet, Malmö halvmaraton. Cirka två veckor tidigare testsprang jag en halvmara i Ystad, på tiden 1:51:59, då utan några större förberedelser och håll stora delar av passet. En tid som jag inte var särskilt nöjd med, då jag satt upp ett mål att jag komma under 1:40 i år.
Inför gårdagens tävling hade jag dock förberett mig med ett pastaätande och högt vätskeintag, för att försöka undvika att energin skulle tryta alldeles för mycket. 
Gårdagen börjades med en stabil frukost och strålande solsken, man ska inte klaga över värmen men när solen stekte redan vid åtta på morgonen blev jag något nervös. Att springa 21 km i gassande sol kände jag mig inte förberedd på och jag kände att det då skulle bli svårt att få en bättre tid än när jag testsprang. Dock drog det in lite moln och vid starten kändes det väldigt behagligt. 
Jag kände inte mig i form nog för att klara mitt mål för året och bestämde mig därför för att sikta på att komma under 1:45. Vid första vätskekontrollen efter 6km sprang jag strax före farthållarna som skulle springa på just denna tid. Jag hade fram tills denna kontroll känt mig seg och tyckte det tog mycket på krafterna att hänga med, men där släppte det. Plötsligt sjönk min kilometertid ner till strax under 4:40 och jag kände mig väldigt pigg. Kommande mil flöt sedan på väldigt fort och fram till 15-16 km var jag fortfarande pigg och lite längre fram kunde jag se farthållarna, vars syfte var att springa in på 1:40. 
Efter 16 km väntade en 5 km lång raksträcka längs kustvägen, men här började även solen hitta fram igen och utan möjlighet till skugga blev det genast svårt att hålla samma tempo. För att inte gå in i väggen valde jag därför att lägga mig på en kilometertid kring 4:50 och hålla mig till målet att komma under 1:45.
Sista kilometerna var, väntat nog, tunga men de visste jag att jag kunde klara med ren vilja, dock sjönk tiden ned till ca 5:00. Efter en uttömmande spurt stannade klockan på 1:43:34, en tid som jag känner mig nöjd med då det var mitt livs andra halvmara.
 
Jag bestämde mig under årets första dagar att jag inte fick dricka någon alkohol förrän jag klarat denna halvmara, men nu när jag var i mål så var det dags att fira. Över sju månader skall enligt mig firas ordentligt, så vi korkade upp skumpan och tog oss senare hem för att återuppliva festerna på Ystadsgatan som även de varit vilande under året.
.
 
Efter loppet var jag helt tömd på energi och att börja festa direkt efter kändes något riskabelt, men efter en pizza och lite druvsocker kände jag mig pigg igen. Om det berodde på att jag fått i mig lite mat eller att jag var nöjd med mig själv och min prestation vet jag inte, men energin kom tillbaka och kvällen blev lyckad samt bjöd på två-tre timmars dansande. 
 
Söndagen till ära brukar ju bjuda på pannkakor, men idag blev det ett undantag. Det blev istället en tur på stan och en god lunch på Mando. Nästa vecka skall dock ordningen återställas och pannkakorna vara tillbaka.
 
Tack till alla dem som sprang igår, det blev en riktigt trevlig folkfest och tack för allt stöd jag fått under året. Nu blir det några dagars vila, sen skall tiden försöka putsas ytterligare. 
Matbloggstoppen Matklubbens Topplista