01:39:59

I början på året, den 5e januari, bestämde jag mig för att "På måndag påbörjas ett 10 veckors träningsprogram inför en halvmara". Jag skulle under 1 timme och 40 minuter. Några månader tidigare var ett tempo under 4:20/km inga problem att hålla i 15 km, så att nu få nästan 5 minter på mig kändes lätt. Jag bestämde mig då för att det ej skulle bli någon alkohol förrän jag kommit under denna utsatta tid, ett par veckor har väl ingen dött av?
 
Så efter ett par vändor av halsfluss i december och några andra dåliga bortförklaringar gav jag mig ut. På programmet stod 8km i behagligt tempo. Men vad innebär behagligt tempo när man hela tiden har löpare i spåret som man kan jaga? Att koppla bort tävlingsmänniskan i mig blev mindre lyckat och jag försökte vinna över så många som möjligt, även om de inte ens visste att det var någon tävling. 
 
Efter några intensiva kilometer gör det ont lite här och var men det hör till när man haft uppehåll, samt att orden från en gammal idrottslärare ekade varje gång jag satte ned foten, "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen". Jag sprang klart min runda och tydligen var jag fylld av vekhet som ville ut, för även de två följande passen senare i veckan smärtade om än något värre. Resultatet av dessa tre löppass blev två löparknä, alltså ingen löpning den närmsta tiden. Utan istället rehab följt av lugn upptrappning.
 
Nu lite mer än 20 veckor senare kan jag dock konstatera att skadan kanske gynnat mig något i träningssyfte, jag hade ju bestämt att det ej skulle drickas någon alkohol förrän jag klarat mitt utsatta mål. Jag tvingades hitta alternativ till träningen vilket ledde mig in på en mer helhjärtad satsning på träningen. Visst vore det gott med ett glas rött, eller en rökig whiskey men att både se och känna resultat väger upp en fredagsfylla. 
 
Summa sumarum: Min idrottslärare hade rätt, åtminstone delvis. Kanske bör man lyssna lite mer på kroppen än vad jag gjorde och känna sina begränsnignar, men å andra sidan måste vekheten ha försvunnit då hittade alternativ istället för att ge upp. Alltså; fortsätt kämpa även om det inte alltid går som man tänkt sig, till slut kommer resultaten. Själv är åter i full gång med löpningen och Malmö halvmarathon är inplanerat den 10 augusti. 
 
//Andersson

Kommentera här:

Matbloggstoppen Matklubbens Topplista