Axelluxation

Då var det dags för nästa skada, i torsdags for min axel ur led. Det känns som jag haft skador så det räcker nu. Under de senaste fyra åren är det endast ett fåtal månader som jag varit helt skadefri.
Under uppvärmningen, inför axelpasset, for vänsteraxeln ur. Jag körde axelpress och trots lätta vikter och god teknik så "sa det bara plopp". Vilket gjorde att varken jag eller läkaren riktigt förstår hur det gick till, men helst plötsligt hade jag närmre 1dm längre arm.
Tur i oturen var även en kollega på gymmet så jag blev körd till akuten direkt och axeln var på plats efter ca en halvtimme. Jag hade även tur med att få en bra ortopedläkare, som var väldigt lugn och trots utan någon bedövning i axeln så fick han den på plats.
 
Det senaste halvåret har jag lagt ned, för mig mycket tid, på kost och träning; motsvarande ungefär en 50% tjänst. Med hög motivation och tydliga mål har jag känt att det äntligen går åt rätt håll och jag har fått bra resultat, men nu är man tillbaka på ruta ett igen - eller om möjligt något minus. 
Jag vet därför inte vilket som känns värst, att allt jag kämpat för senaste månaderna nu delvis kommer sina bort eller vetskapen om att en axel som blivit luxerad aldrig blir helt bra igen. 
 
Jag kan inte säga annat än att min motivation sjönk till botten i torsdags och funderingar kring om hur jag nu ska klara av mina utsatta mål gjorde sig inte sena. Att behöva gå med ena armen i mitella var inte riktigt vad jag planerat och Malmöklassikern (min uppvärmning inför den riktiga) kommer jag behöva lägga på is, då simning just nu är helt uteslutet.
 
Röntgenbilderna visade sig vara bra och mina mål är desamma som tidigare. Malmö halvmaraton ska springas i augusti samt några andra smålopp under hösten, Malmö velo classics cyklas i september och den Svenska klassikern ska klaras inom några år. De första ska inte vara några problem, så fort den akuta fasen lagt sig kommer jag ta upp cykling och löpning igen. Oron ligger snarare på Vansbrosimmet och hur jag ska ta mig tillbaka till gymmet.
 
Man blir något bitter när sånt här händer och för stunden funderade jag på att skippa allt vad träning heter, men för mig är envisheten starkare och målen viktigare. Så att ge upp är inget alternativ och i veckan ska det bokas in en tid hos en sjukgymnast.
Eftersom jag är långt ifrån ensam med denna skada, kommer jag lägga upp lite tips och övningar för hur man tar sig tillbaka men även för hur man lyckas bibehålla motivationen.
 
 
 

Kommentera här:

Matbloggstoppen Matklubbens Topplista